newbuz.blogg.se

2018

Publicerad 2019-01-12 21:45:13 i Livet, universum och allting,

2018 har lämnat plats för 2019, och vi kan se tillbaka på ett bra år.
 
Simon fyllde ett år i februari och det firades stort med vänner och familj. Det skiljer bara fem dagar mellan Simons och hans morfars födelsedag så vi firade dem samtidigt. :-) 
 
 
Simon lärde sig gå, springa och prata. Allt gick i en rasande fart. Per var föräldraledig fram till augusti, och då gick jag ner i tid till 80% för att kunna lämna senare  på förskolan om dagarna och hämta tidigare på fredagar. Inskolningen gick bra, det var en del tårar och svåra avsked, men generellt älskar Simon förskolan och trivs med personalen och de andra barnen. Han har utvecklats så mycket till en pratig, skön, nyfiken liten kille och jag ser så fram emot att få följa hans fortsatta utveckling. 
 
Vi åkte till Rom i april, jag, Per, Simon, Erik och Isak - hela gänget. Resan var min 40-årspresent till Per, och det var fascinerande och roligt att se Colosseum, Fontana di Trevi, Forum Romanum och allt annat, men det var inte alltid okomplicerat att resa med en ettåring och två tonåringar. Härligast på hela resan var när vi promenerade runt i Montikvarteren i lugn och ro, så vackert, genuint och med ständig närvaro av historiens vingslag. 
 
Jag fick en ny tjänst inom Region Västmanland som IT-arkitekt, en roll jag verkligen ville ha, men kanske trodde var ouppnåelig för mig. Därtill blev jag med i det största projektet jag någonsin jobbat med: Verksamhetsprojektet för den nya Akutsjukhusbyggnaden i Västerås. Jag har gått en grundkurs i IT-arkitektur och certifierat mig, och har därtill gått kurser i informationsmodellering och om Sambi-federationen, deltagit på mässor och konferenser. Jag har lärt mig så otroligt mycket det här året. Jag måste erkänna att det inte går inte en dag utan att jag känner oro över att prestera otillräckligt, men jag känner stor tacksamhet för att jag får chansen att pröva den här rollen. 
 
Renoveringen av huset gick framåt med stormsteg, vårt nya sovrum blev klart, ett badrum byggdes på övervåningen, tegelugnen revs (det enskilt största och tyngsta projektet vi någonsin åtagit oss med huset), terrass byggdes på ovanvåningen. Simons rum, biblioteket och vårt nya sovrum försågs med element, vi slängde ut pelletspannan och installerade en luft/vattenvärmepump modell lastbilsfront. Simons rum målades om... ja, jag vet inte allt...
 
Sommaren 2018 gick till historien som obegripligt lång och varm. På vissa sätt var det skönt - vi badade i kanalen och tillbringade massor av tid i trädgården, odlade tomater och jordgubbar. Men grönskan brändes sönder och skogsbränder plågade landet. En dag brann det i skogen, bara 500 meter från vårt hus... Men vindarna låg i rätt riktning och brandkåren var snabbt på plats, vi var aldrig i någon fara.
 
Jag har träffat massor med vänner under året, gått på after works, träffat Lotta och Martin och deras barn, haft träffar med min bokcirkel, varit på Game of Thrones live concert och "Våroffer". Jag har varit på spa med Lotta, antikmässan med Hanna, till Töreboda 50-talsdiner och antikaffär med Maria, Stockholm med Sara och jag och Per har hunnit med lite egentid på både Steam Hotell i Västerås och Grand Hôtel i Stockholm. 
 
Vi hade en fin höst, en härlig Halloween med tillhörande Halloweenfest, en fin julafton och en mysig nyårsafton. Hösten är fortfarande min mest älskade årstid (och Halloween min mest älskade högtid). 
 
Jag har läst mer böcker, lyssnat på fler poddar, haft mer socialt umgänge... ja, det är galet hur mycket vi har hunnit det här året.
 
Det som jag misslyckats med kapitalt det här året är min hälsa och kondition. Jag gjorde en insats med träning under sommaren men det backfired hårt och jag är nu i sämre form än jag någonsin varit i mitt vuxna liv. Jag ser ändå mönstret här. Eller kanske snarare orsak och konsekvens. Jag är i grunden en individ som föredrar att leva mitt liv i långsam takt - men jag försöker ständigt anpassa mig efter världens hysteriska tempo. Därför denna intensiva karriärsatsning kombinerat med småbarnslivet, med aktiviteterna och den omfattande renoveringen. Sett i backspegeln kan jag konstatera att min omvärld verkar hantera detta betydligt bättre än jag själv. De verkar kunna jonglera ett späckat schema, en imponerande karriär, barn, träning, resor, självförverkligande, datenights, kompishäng och att läsa böcker och dricka te. Utan att vara det minsta stressade.
Jag är inte sådan.
Därför sammanfattar jag med att konstatera - jag är tacksam för allt 2018 förde med sig - good or bad. Det var så mycket som var roligt och lärorikt och underbart. Men ändå hoppas jag att 2019 blir ett mindre intensivt, mer inåtblickande år med tid för hälsa, reflektion och eftertanke. 

Min andra Mors dag

Publicerad 2018-05-27 12:07:06 i Familj,

2017 var på många sätt det bästa året i mitt liv.
Simon föddes, och även om de första tre månaderna var tunga så var föräldraledigheten på många sätt helt underbar. Att få vara hemma i huset jag älskar, gå promenader med min lille son - ibland fick jag nästan nypa mig i armen för att helt våga inse att det faktiskt var på riktigt. Visst, det var och är ingen dans på rosor. Amningen strulade, jag var tafatt och osäker och tänkte mången gång att jag måtte vara världens sämsta mamma. Det tänker jag fortfarande ibland, men då försöker jag skjuta ifrån mig tanken.
 
Simon växer och frodas, han går och pratar (om man nu kan kalla "Titta! Mamma!" för att prata) och sover generellt bra på nätterna. Någonting måste vi således har gjort rätt. Han är en snäll, mysig och busig kille som tycker om att leka spöke, äta banan och jagas runt köksön eller i trädgården. Han tycker om böcker, men har inte mycket tålamod med att faktiskt läsa dem. Och kan vara en riktig dramaqueen när han inte får min mobiltelefon eller fjärrkontroller.
 
 
Och som jag älskar den där lilla filuren.
Jag måste erkänna att det skrämmer mig ibland. Eller ganska ofta faktiskt.
Att man kan känna så mycket. Vara så utlämnad. Det är som om någon tog halva mitt hjärta och satte det i en annan liten människa, skyddslös och ovetande om världens faror. Det som händer honom, händer mig. Vilket enormt risktagande det är att älska någon så mycket! Men jag försöker tänka att det finns en andra sida av myntet, för hans glädje är också min. Inget gör mig så lycklig som att se honom lycklig. 
 
 
Så idag, på Mors dag, drar jag mig till minnes hur vi kämpade för att han skulle komma till världen - med sprutor i magen, hormonbehandlingar, ägguttag, tårar, uppgivenhet och ett spirande bräckligt hopp. Jag är stolt över att vi klarade det tillsammans, jag och Per. Jag är stolt över mig själv när minns hur jag, stickrädd och gråtande, körde första sprutan i min egen mage. Många fler skulle följa. Men jag gjorde det. Jag kämpade för att bli Simons mamma, och nu kämpar jag varje dag för att vara en bra sådan. Så kommersiellt jippo eller inte - Hurra för mig på Mors dag. 

Ett nytt liv

Publicerad 2017-04-23 19:33:01 i Allmänt,

Vi skriver 2017 i kalendern och månaderna har passerat obeskrivligt fort. Julen kom och gick, nyår likaså. Våren har börjat smyga sig fram ur sitt vintergömsle. Men mitt fulla fokus har varit någon annanstans och har så varit sedan förra sommaren - om än det har förblivit oomsjunget här på bloggen. 
 
I juni förra året fick vi veta att jag var gravid. Detta efter lång längtan och kamp för att få ett gemensamt barn. Jag vågade inte tro att det faktiskt skulle hända mig. Så jag skrev inte om det och gick inte ut i sociala medier förrän vi närmade oss förlossningsdatum. 
 
Huvudsaken är att vi, den 23 februari kl 10:41, fick se en barnmorska hålla upp en skrikande liten kille som strax lades på mitt bröst. Utmattad efter en lång och smärtsam förlossning drabbades jag av det som alla mammor i alla tider har beskrivit: hur smärtan försvann... hur världen krympte till att omfatta bara mig och Per och den där lilla människan på mitt bröst. Jag kunde inte förstå, inte begripa att denna perfekta, fulländade lilla varelse nyss hade varit i min mage. 
 
Vår son.
Vår Simon.
 
Så, här på bloggen ett senkommet välkommen till världen min älskling.

Ett nytt liv har kommit till världen.
Och ett nytt liv har börjat för oss.
 
Simon, nyfödd - en liten kille på 2720 gram
 
Simon, två månader gammal och betydligt längre, tyngre och mer robust. Och med de rundaste, goaste kinder man kan önska sig. : ) 

Om

Min profilbild

Julle

En blogg om livet, universum och allting.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela