newbuz.blogg.se

2014 - en sammanfattning

Publicerad 2014-12-31 14:59:00 i Livet, universum och allting,

Året 2014 närmar sig sitt slut, och etern fylls med tillbakablickar. Även jag själv har blickat bakåt, bland annat med hjälp av bloggen, och kan konstatera att 2014 har varit ett våldsamt händelserikt år som började bra men sedan blev allt tyngre.
 
Vi köpte hus, renoverade, möhippade, gifte oss och reste till både Italien och USA. Vi har gått all in på vår första halloween och första julafton i huset - så nu blir det antiklimax till nyår med minsta möjliga ansträngning: noll städning, köpe-gratäng och allt! Alla husmödrar formligen ryser i sina förkläden.
 
Merparten av året har jag varit mycket lycklig och nöjd med livet. Jag är stolt över vårt hus och hur det blir allt vackrare för varje månad som går. Jag trivs som gift och är tacksam för min fina, omtänksamma make som gjort mitt liv - och mig! - så mycket bättre. Bonusbarnen har vi numera på halvtid, och jag kommer allt närmare dem också i det vardagliga livet. Det är inte alltid lätt att vara bonusmamma, men det är roligt att följa grabbarna i deras  livsresor och utveckling. 
I och med att vi nu bor på min hemort har jag också haft lättare att träffa min familj än tidigare, vilket gläder mig så obeskrivligt mycket. Jag har blivit faster till tre små barn, och även om jag inte hunnit lära känna dem ännu så är också det en resa jag ser fram emot med stor förväntan. Jag har börjat spela piano - roligt som tusan om än jag är tämligen talanglös. Längtar efter fortsättningskursen och handledningstillfällena med min gulliga "pianofröken". 
 
Vad har då varit mindre bra?
Sett i retrospektiv önskar jag att jag inte hade låtit jobbet ta så mycket av min tid och kraft. Jag har låtit stressen stundtals tugga i sig det bästa av mig, och det har inte gagnat vare sig mig själv eller någon annan. Jag önskar också att jag hade avsatt mer tid för mina vänner. De är spridda över landet, så våra möten måste planeras - men jag önskar bli bättre på det. Träningen har också blivit lidande och även detta har gett mig bekymmer - trasig rygg och alltför mycket stoppning på kroppen. Och så det ständiga sorgebarnet - skrivandet och läsandet - som tycks etablera nya all-time-low-nivåer för varje år som går.
 
Under 2015 vill jag se en mer disciplinerad och, för all del, självisk version av mig själv. Som tar sig tid till träning, vänner, skrivande och läsande. Nyårslöften har en dålig klang, men jag tänker ändå ge mig på dem. Lyss till den kunglige härolden! Härmed proklameras att under 2015 ska jag:
  • träna regelbundet och komma i form igen
  • läsa regelbundet, såväl skön- som facklitteratur
  • skriva regelbundet - i vilken form spelar mindre roll, men skriva helt enkelt för att det ger mig glädje
  • ägna mer tid åt mina vänner
Jag ska också försöka fortsätta med de goda vanor jag etablerat under året som att:
  • spela piano
  • umgås med familjen
  • förbättra huset
Jag funderade på att slänga in ett ytterligare mål om att laga mer och bättre mat (maken sköter det mesta på den fronten idag, jag rycker in när det vankas enkelt vardagskäk a la köttfärssås eller kyckling.) Men nånstans får man väl dra gränsen, det ska finnas förbättringsområden 2016 också!
 
Med detta avslutar jag denna bakåt- och framåtblickande text och återgår till nuet.
Och just här, just nu, vill jag önska alla:
 
Ett gott nytt år!
 
Bildkavalkad från 2014
 
Vi blev husägare till vackra Luktärtan!
Hela året har präglats av renovering, bland annat ett nytt kök.
Stressen tar på kroppen, fick gå med EKG-mätare ett tag.
Midsommarafton firades ordentligt...
...liksom nationaldagen...
Comic Con i San Diego var en upplevelse för exhibitionisten i mig.
Vi firade Hillevis 50-årsdag i Italien
 
 
Vackra Italien...
Jag blev möhippad, batman-style
Vi vandrade i Grand Canyon
Cowgirl
Majestätiskt
Gjorde Las Vegas och Los Angeles osäkert
 
...och besökte Seaworld och Universal Studios
Vackra kusinen gifte sig med sin Martin och jag var tärna
Ett storslaget bröllop.
Inte fullt lika storslaget var vårt bröllop, men det var en mycket lycklig dag!
Man och hustru
Gick all in på Halloween, helt underbart
...och all in på julafton.

Det blev en god jul

Publicerad 2014-12-25 18:48:34 i Familj, Hemmet, Livet, universum och allting,

Julen har kommit och gått i Luktärtan och jag har inte alls dokumenterat den i så stor utsträckning som jag tänkte - därtill har vi haft för fullt upp! Sammantaget har tretton vuxna och tre barn varit här och ätit, fikat och öppnat paket, om än fördelat på två tillfällen. Brandfaran Julstämningen har varit på topp med sprakande brasor, eld i vedspisen och massor av tända ljus. Snön hedrade oss med sin närvaro och på julafton - nånstans kring Tyko Jonssons "Jag har närt en kommunist vid min barm" - föll faktiskt flingorna.
 
Nu är jag trött, men mycket nöjd. Magen är fullproppad med mat och godis och jag är så loj att jag inte ens orkar noja över min tilltagande rondör. Förhoppningen är att resten av julledigheten ska framlevas i ett behagligt sömngångaraktigt tillstånd.
 
Hoppas ni haft en fantastisk jul!
 

Perspektiv på tillvaron

Publicerad 2014-12-16 14:18:00 i Livet, universum och allting,

Inne på andra dagens sjukskrivning efter att en ful förkylning slagit rot i min ämliga kropp. För ämlig är just vad jag känner mig. Det är inte ett karaktärsdrag jag är särskilt stolt över - självömkan och gnäll är svårslaget oattraktiva egenskaper. Men ändå ligger jag här och snörvlar och ser allt genom ett negativt filter.
 
Då finns det avsnitt på SVTplay som både kan upplysa och ge välbehövligt perspektiv på den förkylda tillvaron. I senaste avsnittet av Korrespondenterna undersöker man fenomenet barnbrudar - unga flickor som gifts bort med ibland mycket äldre män. Det var ett förfärande avsnitt. I Zambia pratade de med en 16-årig flicka, gift med en 40 år äldre man. Hon var 9 (!) år när hon fick sitt första barn med honom. Hennes kropp var för outvecklad för en naturlig förlossning så pojken fick förlösas med kejsarsnitt. 9 år för i helvete! Hennes make var då 49 år! Maken själv såg inga konstigheter med detta eftersom det var en del av deras tradition. När journalisten pratade med flickan som satt på marken frågade de henne: "Ser du dig som ett barn eller som en kvinna". Då log hon lite för sig själv och svarade "Ett barn".
"Men du är ju trebarnsmamma" sa journalisten. "Ja" svarade hon.
Sist frågade han flickan vad hon hade för drömmar inför framtiden. Svaret kom snabbt.
"Jag har inga drömmar."
 
Yngsta bonussonen är nio år. Jag tänker på honom och de jämnåriga flickorna i hans klass.
Sedan slår hjärnan liksom stopp och jag kan inte, förmår inte, tänka längre.
 
Så istället för att tycka synd om mitt förkylda jag som ligger bekvämt under filtar i ett eget hem i ett demokratiskt land där jag är fri att välja hur mitt liv ska levas - så funderar jag på om det finns nåt mer jag kan göra för att fler i den här världen ska kunna få den lyxen. Förra veckan fick jag julkort från mitt fadderbarn i Kirgizistan, en flicka som tycker om att rita. Hon har skickat med en teckning, till stilen kusligt lik hur jag själv ritade i hennes ålder. Jag hoppas att jag med futtiga 200 kr i månaden gör någon sorts skillnad för henne och andra - men just nu känns det så väldigt otillräckligt. Och definitivt bortskämt och dumt att tycka synd om sig själv för att man är förkyld.

Om

Min profilbild

Julle

En blogg om livet, universum och allting.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela