newbuz.blogg.se

Upplysning

Publicerad 2015-03-25 19:25:07 i Ekonomi, Hemmet,

Sitter och skriver i skenet av Lampan från Timrå - som lyser upp tillvaron något alldeles förträffligt. Mäkta nöjd är jag med mitt fynd då de här trearmade små rackarna är högvilt idag - tro det eller ej. Stundtals går de för fantasisummor!
 
Överlag ska det väl erkännas att min hjärna tagit semester från konsumtionskritiskt tänkande de senaste veckorna.... månaderna... åren.... Äh, hell, jag har aldrig haft ett konsumtionskritiskt tänkande. Vad är det för nåt egentligen? Låter otäckt...
 
Varje månad när lönen behagar infinna sig ser jag till att snabbt spendera den på nån av de många sakerna på min önskelista till huset: lampor, mattor, färg och tapeter. Långt ifrån sällan sitter jag sedan där och ångrar mina slösaktiga gärningar, ågrenar och tänker hur jag borde spara till resor, pension eller ny pelletspanna istället för att leva rövare på loppisar och antikaffärer. 
Ångest, ångest är min arvedel...
Ända tills jag tittar upp på min lampa och blinkar mot den, liksom lite kärleksfullt.
Och jag tror fanimej att den blinkar tillbaka.

Splurge

Publicerad 2014-06-18 22:36:43 i Ekonomi,

Sommarrean bjöd på en oväntad överraskning när den ohemult dyra väskan jag sparat till (via min utmaning bland annat) plötsligt var nedsatt med 30%. 
 
Jag bet på knogarna i två dygn ungefär. Med resor, bröllop och husrenovering så har jag inte ens tagit mig råd till ett frisörbesök - då är det knappast läge att go bananas bland exklusiva lädervaror. Men å andra sidan har jag sparat för just detta syfte, suktat i tre-fyra års tid och de senaste månaderna lagt sexsiffriga belopp på vårt älskade hus så jag tyckte faktiskt att jag förtjänade...hm... Ja... ni hör ju hur argumentationen gick och kan säkert räkna ut resten.
 
Jag är måhända en ekonomisk idiot. 
Och jag kommer förmodligen snart att dyka upp i ett Lyxfällan nära dig...
Men jag köpte den, tammefan.

Ägd

Publicerad 2014-03-20 20:54:42 i Ekonomi, Filosofi, Ironi, Kultur,

Igår var vi till Hufvudstaden och såg krogshowen ”Ägd” med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Vi skrattade åt girighetens och konsumtionssamhällets alla absurditeter, och fick en kall klump i magen när de lustiga herrarna gjorde det pinsamt uppenbart hur mycket vårt nuvarande ekonomiska system är baserat på ren och skär spekulation. De påtalade även hur vi moderna människor har införlivat det ekonomiska tänket i vårt språk och hela vårt tankesätt:

  • Man ”köper” inte nåns argument.
  • Man ”investerar” i en relation.
  • Man får ”cred” (=kredit) när man gjort nåt bra
  • Man är ”ägd” om man är helt dum i huvudet

Intressant ur ett rent sociolingvistiskt perspektiv. Det blir så tydligt hur vårt kollektiva tankesätt har förändrats till att se allt som investeringar som ska ge avkastning. Jag investerar i min hälsa, min karriär, mina relationer, i aktier. I mina mest ambitiösa stunder har jag tutat i mig själv att varenda minut jag lever är en investering - för jag lever bara en gång och med fel sorts val kanske jag inte FÅR UT MESTA MÖJLIGA AV DET! Vi måste ha paradiset här och nu, på en gång – för det finns inte något efterliv. Därför satt det som en pil i bröstet när Schyffert och Lindström mitt i skrattfesten släckte ner ljuset och ljudet, allt blev svart och på skärmen stod med stora bokstäver ”DÖDEN”.

Det är där vi alla hamnar.
Det är det vi inte vill kännas vid.
Och den kommer.
Den kommer närmare för varje minut och sen är det kört och innan det eviga mörkret vill jag hinna äta Kobebiff, se Taj Mahal och simma med delfiner Och jag måste visa alla att jag gjorde rätt val. Jag blev lyckad. Jag är värd någonting. Jag fick bara ett liv och jag gjorde det mesta av det, så avundas mig! Jag vinner, jag vinner! Jag vann!

The end.

Så hur vet man? Hur vet jag vilka drömmar och behov jag blivit påprackad av konsumtionssamhället för att jag med mina val ska fortsätta stimulera kapitalismens snurrande hjul? Hur vet jag vad som är min kärna – essensen av min personlighet – och spelar det egentligen nån roll? Vi har bara ett liv och om vi tillbringar det i ytlig dekadens, rysk kaviar och Chanel – vad spelar det för roll? I slutändan är det game over för oss alla.

Det som spelar roll är väl det faktum att vi spelar vårt spel med ändliga resurser. Vilken jord ska våra efterkommande ärva. Kommer de att släpa sig runt i fattigdom och mörker, förgiftad jord, sura hav och döende skogar – för att vi inte brydde oss? Efter att ha sett humorshowen med Lindström och Schyffert känner jag att de mest framgångsrika människorna kanske är de som lämnar minst spår. De som lever ekologiskt och förnuftigt, som lever och dör och det går jämt ut. De har inte lämnat något bestående intryck på jorden – och därmed inte heller gjort någon skada. De såg kanske aldrig Taj Mahal. De simmade kanske aldrig med delfiner. Men istället för att på bekostnad av slavarbetare och miljöförstöring pressa in så mycket de bara kunde under sin korta livstid gav de sina efterkommande chansen att få det lika bra som de själva - eller bättre.

P S "Showen var faktiskt jävligt rolig också"

Schyffert och "den syrenfärgade mannen i baren"

Om

Min profilbild

Julle

En blogg om livet, universum och allting.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela