newbuz.blogg.se

Adjö till träningsbloggen

Publicerad 2013-09-02 19:54:08 i Temabloggen,

Som vän av ordning kanske har noterat så är träningstemat på bloggen avslutat. 
I två veckor försökte jag vara en klämkäck träningstjej. Jag bakade egna proteinbars, jag undvek onyttigheter i veckorna, läste träningstidningar, styrketränade, sprang och kutade blodomloppet iförd en neongul t-shirt.
...Och försökte skriva ett och annat inlägg om det.
 
Vad blev då utfallet av min praoperiod som träningstjej?
För det första tappade jag helt lusten att skriva.
När allt kretsar kring träning blir livet - ärligt talat - ganska fattigt i mitt tycke.
Jag ville skriva om Watain, Bashar al-Assad och barndomsminnen - göra halvmelankoliska reflektioner och helironiska filmrecensioner. Men det passade liksom inte in i temat.
Det passade inte mig.
 
För det andra förändrades min syn på min kropp. 
När man konsumerar mycket träningslitteratur, -tidningar och -bloggar blir idealet plötsligt mer påträngande och kravfyllt. Som om det inte vore illa nog annars! Fysiskt är jag starkare och uthålligare. Matmässigt äter jag långt mycket bättre. Och ändå ser jag något i spegeln som ser större och slappare ut än för en månad sedan och jag nyper mig konstant och reflexmässigt i sidfläsket bara för att kunna grimasera inombords.
Det beror på en förskjutning av perspektiv antar jag. Som jag inte gillar.
 
Positivt med tiden som träningstjej är att jag faktiskt känt mig lite mer peppad, sund och hälsosam och duktig. Framför allt duktig.
Att införa nötbollarna i min vardag har varit en välsignelse. Och det var faktiskt snorkul att springa blodomloppet, vilket jag för mitt liv inte kunde föreställa mig. Min neongula t-shirt var först en ironisk blinkning till de klämkäcka träningstjejernas bländande plagg, men jag gillar den! Det visar sig att jag blir glad av gult! Så nu har jag fanimej investerat i en knallgul regnjacka.
 
Dessutom - hade jag inte kört experimentet med träningsbloggen hade jag nog inte investerat i en kamera, vilket jag är väldigt glad att jag gjorde.
 
Nu återgår träningen till att vara en av många kategorier istället för ett förhärskande tema på denna blogg.
Jag kommer inte sakna det nämnvärt.

Dåligt samvete

Publicerad 2013-08-30 21:08:46 i Temabloggen, Träning,

Veckans träningsdos ser i dagsläget inte ut att bli fullt så lovande.
Jag gick ut hårt med ett ryggpass på måndagen och ett bröstpass på tisdagen, samt ett 5-km lopp på måndagen och sammanlagt 1,2 mils promenad på tisdagen. 
Sen blev det stopp.
Obönhörligt.
 
Jag har haft ont i vrister och handleder och varit trött mest hela tiden.
Kanske beror det även på att jag jobbat över och haft en hel del att tänka på.
Men träningsveckan har hursomhelst gått åt skogen.
 
Förhoppningsvis klarar vristerna av en löptur imorgon - välbehövligt när jag nu på kvällen föll till föga och frossade i mig en marabou dark premium almond. 
Vet ni vad det sorgligaste är?
Jag mår dåligt efter att ha ätit den.
Jag menar fysiskt och psykiskt dåligt.
Jag som ÄLSKAR choklad.

Blodomloppet 2013

Publicerad 2013-08-26 23:01:56 i Temabloggen, Träning,

Laddade inför dagens blodomlopp med, vad sambon skämtsamt refererade till som "två sorters ost och tre toalettbesök". Med keso och halloumi i magen gav jag mig ut i spåret tillsammans med vad som kändes som halva Västerås.
 
Jag och A-M sprang sida vid sida hela vägen. Vädret var underbart med värmande kvällssol och allt gick så förvånansvärt... lätt? Sista kilometern frågade A-M om vi skulle gå, men jag peppade oss vidare med ett "Nej, vi kan inte gå NU. Det är bara en kilometer kvar!" 
 
Gick i mål på tiden 32:54 utan någon större ansträngning, och kände mest besvikelse när det tog slut.
Jag ville springa mer!
Kände mig urstark! Euforisk!
Jag åt en banan och en macka och log lyckligt mot allt och alla, picknickade med kollegorna och sprang på en hel del bekanta från förr! Det blev flera glada återseenden denna kväll.
 
Pojkvännen mötte upp med bärdryck och en guldnougat (istället för guldmedalj) och väl hemma fick jag fotbehandling - bortskämda jag. Jag vet att fem kilometer inte är mycket, och att 32:54 knappast är en tid barderna kommer att skriva sånger om.
Men för mig var det en seger och hela kvällen har tillbringats i ett lyckorus.
 
Running (wo)man

Om

Min profilbild

Julle

En blogg om livet, universum och allting.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela