newbuz.blogg.se

Min andra Mors dag

Publicerad 2018-05-27 12:07:06 i Familj,

2017 var på många sätt det bästa året i mitt liv.
Simon föddes, och även om de första tre månaderna var tunga så var föräldraledigheten på många sätt helt underbar. Att få vara hemma i huset jag älskar, gå promenader med min lille son - ibland fick jag nästan nypa mig i armen för att helt våga inse att det faktiskt var på riktigt. Visst, det var och är ingen dans på rosor. Amningen strulade, jag var tafatt och osäker och tänkte mången gång att jag måtte vara världens sämsta mamma. Det tänker jag fortfarande ibland, men då försöker jag skjuta ifrån mig tanken.
 
Simon växer och frodas, han går och pratar (om man nu kan kalla "Titta! Mamma!" för att prata) och sover generellt bra på nätterna. Någonting måste vi således har gjort rätt. Han är en snäll, mysig och busig kille som tycker om att leka spöke, äta banan och jagas runt köksön eller i trädgården. Han tycker om böcker, men har inte mycket tålamod med att faktiskt läsa dem. Och kan vara en riktig dramaqueen när han inte får min mobiltelefon eller fjärrkontroller.
 
 
Och som jag älskar den där lilla filuren.
Jag måste erkänna att det skrämmer mig ibland. Eller ganska ofta faktiskt.
Att man kan känna så mycket. Vara så utlämnad. Det är som om någon tog halva mitt hjärta och satte det i en annan liten människa, skyddslös och ovetande om världens faror. Det som händer honom, händer mig. Vilket enormt risktagande det är att älska någon så mycket! Men jag försöker tänka att det finns en andra sida av myntet, för hans glädje är också min. Inget gör mig så lycklig som att se honom lycklig. 
 
 
Så idag, på Mors dag, drar jag mig till minnes hur vi kämpade för att han skulle komma till världen - med sprutor i magen, hormonbehandlingar, ägguttag, tårar, uppgivenhet och ett spirande bräckligt hopp. Jag är stolt över att vi klarade det tillsammans, jag och Per. Jag är stolt över mig själv när minns hur jag, stickrädd och gråtande, körde första sprutan i min egen mage. Många fler skulle följa. Men jag gjorde det. Jag kämpade för att bli Simons mamma, och nu kämpar jag varje dag för att vara en bra sådan. Så kommersiellt jippo eller inte - Hurra för mig på Mors dag. 

Äppelmos och blodomlopp

Publicerad 2016-09-02 21:28:44 i Familj, Livet, universum och allting, Mat och dryck,

Veckan rusade förbi i en hastighet som närapå sprängde ljudvallen, men det har sin förklaring i att det var fullt upp mest hela tiden. Förutom att jobba heltid (plus lite till) så har vi:
  • kört blodomloppet i hällregn
  • hälsat på farmor
  • haft höst-kickoff med jobbet på Björnögården
  • bjudit över fadern på våfflor med Ernst
  • plockat äpplen en masse och kokat ihop hemgjort äppelmos
Nu är jag trött. Kroppen är otränad och seg. Det luktar äpplen överallt. Hemmet är så stökigt att dammråttorna vågat sig ut från de trygga, mörka hörnen och börjat muta in egna revir. Men jag har ändå känslan av att veckan har varit väl använd tid. Mycket har åstadkommits på jobbet, och i övrigt har det varit tillfredsställande att socialisera så mycket som vi gjort med kolleger, vänner och familj. 
 
Nu ser jag fram emot en Örebroweekend med familj och vänner, tapas och kultur. 
Och vilar i trygg förvissning om att dammråttorna förvaltar huset Luktärtan på bästa sätt - iallafall några dagar till. 
Hemgjort äppelmos, måste vara typ en miljon vuxenpoäng på det. Yngsta bonusen hade den på våfflorna i torsdags och tyckte den var hur god som helst - fast vi faktiskt inte sötat den med nåt socker överhuvudtaget. Våra små äpplen är så söta i sig själva. Småportioner fryses i burkar som tas fram vid behov och håller i nån vecka.

Helt sjukt

Publicerad 2016-08-22 10:34:37 i Familj, Livet, universum och allting,

Yngsta bonusen hade en jobbig natt och morgon, och det misstänktes magsjuka så han fick stanna hemma från skolan. Själv hann jag lagom in till Västerås och slå mig ner på min arbetsplats - innan det blev dags för ett plötsligt och ångestfyllt avsked till min frukost.
 
För att ta det säkra före det osäkra sitter vi således här hemma, två oroliga magar och deras uttråkade ägare. I och med dagens frånvaro missar jag inte mindre än sex stycken möten, och efter att ha skrivit lika många mail med fakta till mötesarrangörer försöker jag nu förklara för mig själv att jag faktiskt inte är oumbärlig. Landstinget tickar och går utan mig hur otroligt det än kan tyckas. 

Om

Min profilbild

Julle

En blogg om livet, universum och allting.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela