Hyvä paska
Igår var det släktträff på landet utanför Surahammar i brorsans idylliska gård. Farmor bjöd på cateringjulbord och pappa, mina bröder, ingifta fastrar och kusiner hade en trevlig kväll tillsammans. Det blev högt och lågt, allvarsamt, under bältet och känslosamt. Släkten träffade mina brorsbarn för första gången, fadern kämpade med kamerans självutlösare för att få till ett släktfoto (bildsviten blev hejdlöst kul) och stund efter annan hojtades "Hyvä paska!" för att driva med farmor*.
Det fanns vissa gemensamma nämnare under kvällen:
- Kärleken (till familjen, släkten och historien)
- Det finska (det åts finska grisar = syltmunkar, talades mer eller mindre korrekt finska, dracks alkohol och berättades anekdoter från Finland.
- Sorgen (alla vi kusiner har förlorat en förälder alldeles för tidigt. I vårt fall mamma. I mina kusiners fall mina farbröder)
På många sätt var det ett julbord att minnas just därför. För att det tilläts utrymme för både glädje och sorg, skämt och allvar. Av de många sammankomster man haft kändes det som om den här genuint förde oss närmare varandra. Brorsan och en av mina kusiner kommer få betala för sin förbrödring med en grundlig baksmälla idag - misstänker jag. Men jag tror de tycker det var värt det. Hyvä paska!
___________________________________________________________________
*Kusin Kristoffer retades förut med farmor genom att glatt ropa "Hyvä paska" för att önska glad påsk. Han låtsades ovetande om att det i själva verket betyder "bra skit" och farmor blev supergenerad för vad alla finnar i hennes hyreshus skulle tycka.
