newbuz.blogg.se

Inne på andra dagens sjukskrivning efter att en ful förkylning slagit rot i min ämliga kropp. För ämlig är just vad jag känner mig. Det är inte ett karaktärsdrag jag är särskilt stolt över - självömkan och gnäll är svårslaget oattraktiva egenskaper. Men ändå ligger jag här och snörvlar och ser allt genom ett negativt filter.

 

Då finns det avsnitt på SVTplay som både kan upplysa och ge välbehövligt perspektiv på den förkylda tillvaron. I senaste avsnittet av Korrespondenterna undersöker man fenomenet barnbrudar - unga flickor som gifts bort med ibland mycket äldre män. Det var ett förfärande avsnitt. I Zambia pratade de med en 16-årig flicka, gift med en 40 år äldre man. Hon var 9 (!) år när hon fick sitt första barn med honom. Hennes kropp var för outvecklad för en naturlig förlossning så pojken fick förlösas med kejsarsnitt. 9 år för i helvete! Hennes make var då 49 år! Maken själv såg inga konstigheter med detta eftersom det var en del av deras tradition. När journalisten pratade med flickan som satt på marken frågade de henne: "Ser du dig som ett barn eller som en kvinna". Då log hon lite för sig själv och svarade "Ett barn".

"Men du är ju trebarnsmamma" sa journalisten. "Ja" svarade hon.

Sist frågade han flickan vad hon hade för drömmar inför framtiden. Svaret kom snabbt.

"Jag har inga drömmar."

 

Yngsta bonussonen är nio år. Jag tänker på honom och de jämnåriga flickorna i hans klass.
Sedan slår hjärnan liksom stopp och jag kan inte, förmår inte, tänka längre.

 

Så istället för att tycka synd om mitt förkylda jag som ligger bekvämt under filtar i ett eget hem i ett demokratiskt land där jag är fri att välja hur mitt liv ska levas - så funderar jag på om det finns nåt mer jag kan göra för att fler i den här världen ska kunna få den lyxen. Förra veckan fick jag julkort från mitt fadderbarn i Kirgizistan, en flicka som tycker om att rita. Hon har skickat med en teckning, till stilen kusligt lik hur jag själv ritade i hennes ålder. Jag hoppas att jag med futtiga 200 kr i månaden gör någon sorts skillnad för henne och andra - men just nu känns det så väldigt otillräckligt. Och definitivt bortskämt och dumt att tycka synd om sig själv för att man är förkyld.