Vanföreställningar om giftermål
Så - det har varit tyst på bloggen ett tag. Det kan förklaras med att vi, på ren svenska, haft fullt upp! Ett bröllop har planerats och nu sedan den 13 september är jag och Per lyckligt och väl förgiftade.
En sak jag insett på den hör resan var att man haft en massa vanföreställningar om bröllop och giftermål. Förväntningar som, ganska grovt, kom på skam.
Jag tänkte mig att jag skulle vara i mitt livs form till bröllopet! Jag skulle träna, äta sallad och på bröllopsdagen älvlikt, underskönt, ja nästan eteriskt sväva in i kapellet.
Men sanningen är denna,..
Det har varit tokstressigt! Jag har inte hunnit träna. Bara jobbat, renoverat och bröllopspreppat. Och hetsätit godis!
Sen vet vi ju alla att på bröllopsdagen har man vita, sexiga underkläder - som en liten extra treat för en het första natt som man och hustru...
Men sanningen är att eftersom klänningen är så tajt, och så vit, och har ett så figurkramande fall - så avtecknar sig minsta spets, bh eller troskant med förfärande tydlighet. Vilket får till följd att man plötsligt finner sig inklämd i Bridget Jones' hudfärgade och ultraslimmande onämnbara.
Det är bara att konstatera. Mitt bröllop blev inte som jag hade föreställt mig.
Det blev så mycket bättre.
