Tankar kring mode, konsumtion och Lindex nya kollektion
Idag lanserade Lindex sin nya kollektion designad Jean Paul Gaultier. "Exklusivt" mode för "den stora massan" har blivit ett återkommande inslag hos många kedjor. Men tyvärr måste jag säga att jag känner mig en aning 'underwhelmed' av Lindex hypade kollektion. Inte så mycket för själva designen, för någon modekännare är jag sannerligen inte. Men om nu kedjan fyller 60 år, och samarbetar med en av världens främsta modeskapare - kunde man då inte ha kostat på sig lite bättre material?
Jag lockas helt enkelt inte längre av polyureten, polyester och akryl. Då klickar jag hellre hem något i ekologisk bomull från deras sustainable choice. Och hela konceptet med en ständig omsättning av kollektioner som hetsköps för att sedan hängas undan i garderoben... känns det inte lite... passé? Miljömedvetenheten ökar ständigt. Fler och fler vill ha bilar, kläder, möbler och föda som inte är så kostsamt för miljön. Fler och fler vill ha långsiktiga lösningar och kvalitetsprodukter istället för köp-och-släng. Vi vill inte längre vara suckers för industrins "planned obsolescence" eller modevärldens "perceived obsolescence". Ekologiskt och hållbart känns som de riktiga modeorden, och börjar inte trender bli - ärligt talat - rätt otrendigt?
Kanske är det bara jag som är häxan surtant efter intensiva jobbveckor, men tanken vill ändå inte riktigt lämna mig. Vi konsumenter har visat vårt inflytande genom att börja handla ekologiskt en masse, så nu ställer flera producenter om till det för att möta efterfrågan. Vi kan uppenbarligen påverka med våra val. Vi har gjort det när det gäller maten vi äter - varför nu inte kläderna på vår kropp också?
Kimonon var väldigt vacker, det erkänner jag villigt. Men den kommer inte hamna i min garderob.
