newbuz.blogg.se

Tillbringade förmiddagen på Vårdcentralen där jag tog blodprover och EKG. Måttligt kul för en som är stickrädd.
Naturligtvis drog mina kärl ihop sig så de var tvungna att sticka mig i båda armarna.
Naturligtvis höll jag på att svimma/gråta.

 

När jag var yngre var jag inte alls så förbannat sjåpig när det gällde att bli stucken - men alltsedan en misslyckad operation i armen för några år sedan har jag utvecklat en stark ångest mot medicinska instrument i kroppen. Anledningen till att jag fördrev fredagsförmiddagen med dylika aktiviteter är att min hjärtrytm inte alls behagar bete sig. Så gott som varje dag dummar sig hjärtat, så gott som varje timme - och jag får huvudvärk och ibland stickningar i händerna. Kollegorna körde iväg mig till Vårdcentralen igår, där en vänlig läkare remitterade mig till Klinfys för att jag ska få gå omkring med en 24-timmars EKG-mätare. Det är jag tacksam för - för sannolikheten att de prickar in nåt av mina "hjärthopp" under de 15 sekunder de mäter mig annars är tämligen liten.

 

Jag vet att det inte är nåt farligt. 

Men det är ändå irriterande med huvudvärk och ont i bröstet och den där larmkänslan som inte går att vänja kroppen av vid varje gång pulsen lämnar sin taktfasta rytm.
Så det är väl lika så bra att man en gång för alla utreder mig och får konstaterat att jag är en jäkla hypokondriker.
En spruträdd hypkondriker till råga på allt.
Det är den värsta sorten.
: (