Vänner
Igår var Sara och Patrik här efter att ha tagit hand om grabbarna under fredagen och merparten av lördagen. Vi käkade våfflor, pratade spökerier, smycken och annat skoj. Mörkret hade börjat falla när de fick klättra genom de mystiska luckor och stegar som finns här i huset - och de verkade barnsligt förtjusta.
Idag var Pers bror här och hjälpte oss beskära och binda upp (ner) våra vildvuxna äppelträd. Han hade även med sig deras mormors gamla skrivbord som fick ersätta mitt trista IKEA-bord. Vi pratade renovering, byggnadsvård och hur man bäst förbereder sina sekelskiftesfönster för vintern.
Lite nu och då kommer min far förbi, dricker te och kollar in våra eventuella framsteg med huset. Det är väldigt kul att folk kommer förbi och hälsar på oss! Tror aldrig jag haft sån trafik när jag bott nånstans. Knappt en helg passerar utan ett besök, och jag tycker så mycket om det! Tror att Luktärtan som hus inbjuder till social samvaro. Och jag är tacksam att våra vänner är så speciella och intressanta som de är - med intressen som spänner över allt från hundar och läderarbete till bilar, motorcyklar, dumpster diving, byggnadsvård och film.
Ibland träffar jag människor som är trevliga och intelligenta men liksom... opersonliga. De har rätt intressen, rätt jobb, rätt familjekonstellation, rätt umgängeskretsar. Men mötena med dem ger mig ingenting. Det känns som om jag inte ser dem, utan deras fasad. Den de vill vara och som de sist och slutligen lyckats bli. Men om något avskräcker de mig från att lyckas alltför väl med att anpassa mig till den rådande bilden av en framgångsrik människa.
Jag hoppas att vi alltid kommer ha en liten, men nära och brokig skara människor i vårt liv. Med olika intressen, familjekonstellationer, politiska åsikter och livsstilar. Livet blir så mycket intressantare med mångfald.
