Ensamtid
Igår och idag var jag ledig från jobbet för att ombesörja en del ärenden som helgerna helt enkelt inte tillåtit rent tidsmässigt. Jag var en tripp till Stockholm (själv) och en sväng till Örebro (med Per). Det var skönt med en ensamdag i Hufvudstaden. Att luncha och fika i min ensamhet, läsa min bok och titta på folk. Jag kände tankarna sakta ner och slå rot i nuet för första gången på mycket länge.
Det slog mig hur lustigt det är med åldrande. När man var yngre kändes det lite patetiskt och sorgligt att gå på restaurang själv. Och blotta tanken på ett biobsök solitaire var fasaväckande!
Nu vid snart 34 fyllda är situationen en annan.
Jag tycker om att uppleva saker tillsammans med andra - med Per, mina vänner eller min familj. Det är roligt och berikande! Men upplevelser i ensamhet är alls icke att förakta i termer av stillhet och eftertanke. När man inte behöver roa eller bli road av någon annan så börjar man underhålla sig själv - och det är då fantasin och kreativiteten börjar röra på sig i sin långa slummer.
Nu vid snart 34 fyllda är situationen en annan.
Jag tycker om att uppleva saker tillsammans med andra - med Per, mina vänner eller min familj. Det är roligt och berikande! Men upplevelser i ensamhet är alls icke att förakta i termer av stillhet och eftertanke. När man inte behöver roa eller bli road av någon annan så börjar man underhålla sig själv - och det är då fantasin och kreativiteten börjar röra på sig i sin långa slummer.
Jag kom på mig själv med att längta efter fler ensamdagar och -kvällar.
Jag tror de är välgörande för själen.
Mysstund i ensamhet på svenskt tenn - älskar deras sallader och jasminté!
