Adjö till träningsbloggen
Som vän av ordning kanske har noterat så är träningstemat på bloggen avslutat.
I två veckor försökte jag vara en klämkäck träningstjej. Jag bakade egna proteinbars, jag undvek onyttigheter i veckorna, läste träningstidningar, styrketränade, sprang och kutade blodomloppet iförd en neongul t-shirt.
...Och försökte skriva ett och annat inlägg om det.
Vad blev då utfallet av min praoperiod som träningstjej?
För det första tappade jag helt lusten att skriva.
När allt kretsar kring träning blir livet - ärligt talat - ganska fattigt i mitt tycke.
Jag ville skriva om Watain, Bashar al-Assad och barndomsminnen - göra halvmelankoliska reflektioner och helironiska filmrecensioner. Men det passade liksom inte in i temat.
Det passade inte mig.
För det andra förändrades min syn på min kropp.
När man konsumerar mycket träningslitteratur, -tidningar och -bloggar blir idealet plötsligt mer påträngande och kravfyllt. Som om det inte vore illa nog annars! Fysiskt är jag starkare och uthålligare. Matmässigt äter jag långt mycket bättre. Och ändå ser jag något i spegeln som ser större och slappare ut än för en månad sedan och jag nyper mig konstant och reflexmässigt i sidfläsket bara för att kunna grimasera inombords.
Det beror på en förskjutning av perspektiv antar jag. Som jag inte gillar.
Positivt med tiden som träningstjej är att jag faktiskt känt mig lite mer peppad, sund och hälsosam och duktig. Framför allt duktig.
Att införa nötbollarna i min vardag har varit en välsignelse. Och det var faktiskt snorkul att springa blodomloppet, vilket jag för mitt liv inte kunde föreställa mig. Min neongula t-shirt var först en ironisk blinkning till de klämkäcka träningstjejernas bländande plagg, men jag gillar den! Det visar sig att jag blir glad av gult! Så nu har jag fanimej investerat i en knallgul regnjacka.
Dessutom - hade jag inte kört experimentet med träningsbloggen hade jag nog inte investerat i en kamera, vilket jag är väldigt glad att jag gjorde.
Nu återgår träningen till att vara en av många kategorier istället för ett förhärskande tema på denna blogg.
Jag kommer inte sakna det nämnvärt.
