Jag bedrog mig
En längre tid nu har jag önskat mig en väldigt dyr och komplett onödig attiralj, och jag har varken förmått mig att sluta åtrå den eller investera i den. Därför satte jag upp ett sparmål som jag räknade skulle ta åtskillig tid att uppnå. Jag bestämde mig för att belöna mig själv med 10 kr per vandrad/sprungen kilometer - och med tanke på den begärda artikelns pris skulle det innebära inte mindre än 1100 km. Det, tänkte jag för mig själv, var en fullständig win-win-situation.
- För det första kommer jag bli motiverad att komma ut lite mer i friska luften.
- För det andra är jag så slapp att det lätt kommer ta mig ett år att komma upp i målsträckan, dvs sparandet kommer slås ut över rimlig tid och inte bli alltför betungande.
Men där bedrog jag mig.
Bokstavligen talat: där bedrog JAG MIG!
Bokstavligen talat: där bedrog JAG MIG!
Jag hade inte räknat med min egen girighet, så innan jag visste ordet av hade jag minsann börjat gå till och från jobbet varje dag. En nätt sträcka på 5.5 - 6.0 km, beroende på rutt. Det visslar iväg ungefär 1,1 mil om dagen - medan jag med taktfast pendlande armar jagar minuter på min Runkeeper. Och jag är redan uppe i 126,7 km! Vafan!
Folk gnäller på bensinpriser på 14 kr/litern... och själv får jag snart börja ta bilen till jobbet för jag har inte råd att gå.
